
The Dress That Still Holds My Mom’s Memory
My mom passed away two years ago, and the pain still feels fresh, like it happened only yesterday. A few months ago, my dad began seeing someone new — her name is Sarah. She’s kind in many ways, but things started to get complicated when she became interested in something very personal to me — my mom’s vintage dress.

A Piece of Her I Still Hold On To
The dress is an old silk wedding gown from the 1970s — my mom’s most cherished possession. After she was gone, I kept it carefully folded in a box, taking it out sometimes just to feel close to her again. I always thought maybe one day I’d try it on, not for a wedding, but to remember her warmth and beauty. So when I found out Sarah wanted to wear it for her wedding to my dad, my heart sank.
That dress isn’t just fabric. It’s a piece of my mom’s soul, the last physical reminder of her love. The idea of another woman — especially the one marrying my father — wearing it felt deeply wrong, like she was stepping into a space that wasn’t hers.
Trying to Make My Dad Understand
I tried to explain all this to my dad. I told him how much it hurt and how the thought of it made me feel like I was losing my mom all over again. But he brushed it off, saying I was being “selfish and dramatic.” Hearing that broke something inside me.
Still, I wanted to be sure I wasn’t imagining things, so I talked to a few grief counselors. Every single one of them said the same thing — that my feelings were real and completely understandable.The Moment Everything Fell Apart
Then came the day that truly shattered me. Sarah asked if I could “try the dress on first, so she could see how it looked on someone.” I froze. I couldn’t even find the words to answer. The thought alone made me sick with sadness.
The next morning, I went to check on the dress — and found out she had taken it herself. She had tried it on. And in the process, she tore one of the seams. The gown was damaged beyond repair. My mom’s beautiful dress — the one thing that still felt like her — was gone.
What I’m Left With
Now, I’m sitting here wondering if my dad was right. Am I just being too emotional? Or is it okay to feel this hurt — to believe that something sacred was taken from me?
All I know is, that dress was more than silk and thread. It was the one thing that still carried her presence. And now, even that is gone.
News
“KUYA, NASAAN ANG MANSYON NA IPINATAYO KO? BAKIT NASA KULUNGAN KA NG BABOY NATUTULOG?!” — GALIT NA SIGAW NG OFW NA UMUWI, PERO NAPALUHOD SIYA AT HUMAGULGOL NANG IABOT NG KUYA ANG ISANG SUSI AT SABIHING: “PARA HINDI KA NA MULING UMALIS.”
Si Adrian ay isang Civil Engineer sa Dubai. Sa loob ng 10 taon, halos 80% ng sweldo niya ay ipinapadala niya sa kanyang Kuya Ramon sa probinsya. Ang bilin niya: “Kuya, ipatayo mo tayo ng malaking mansyon. Gusto ko pag-uwi…
Pinalitan ko si Mama bilang janitress, at doon ko nakaharap ang boss sa ika-16 na palapag — ang lalaking pinag-uusapang ‘baliw’ at ‘may diperensya’. Balak ko sana siyang iwasan para makaiwas sa gulo, pero ang sinabi niyang ‘Anim na taon na, hindi ba?’ ang dahilan kung bakit ako natigilan…
Isa akong dalagang Pilipina na nabubuhay bilang freelance graphic designer—trabahong malaya nga sa oras, pero hindi sigurado ang kita. May mga buwan na sapat ang bayad ng kliyente, pero mas madalas na kinakapos ako, nagbibilang ng barya at nag-iisip kung…
Pinab3mb∆ng ako ng asawa ko sa kaibigan niya…
Hello sa inyong lahat. Itago niyo na lang ako sa pangalang Chloe, 30 years old at isang marketing manager dito sa Makati. Siguro kung makikita niyo ako sa labas, sasabihin niyo na nasa akin na ang lahat dahil maayos ang…
NAGPANGGAP SIYANG NATUTULOG PARA IWASAN ANG JANITOR SA GABI… PERO ANG ISANG TAWAG NA NARINIG NIYA ANG NAGBUNYAG NG 20 MILYONG DOLYAR NA SABWATAN AT ANG PINAKAMATINDING PAGTATRAIDOR AY ANG TAONG PINAGKATIWALAAN NIYA NANG BUONG BUHAY…
Dahan-dahang bumukas ang pintuan ng opisina. Ang unang aninong lumitaw sa ilalim ng ilaw ng pasilyo ay pamilyar—matangkad, maayos ang postura, suot ang mamahaling amerikana na tila hindi naaapektuhan ng lamig ng gabi. Si Chairman Lorenzo Madrigal. Sa likod niya, ilang…
KAKALIPAT LANG NG ASAWA KO SA CANADA NG TATLONG ARAW NANG LIHIM NIYANG GALAWIN ANG PINAGSAMANG IPON NAMIN INILIPAT KO ANG LAHAT NG 68.5 MILYONG PISO — NAG-IWAN NG 37 PISO SA ACCOUNT PERO ANG TAWAG NA IYON SA GABI ANG NAGPAUNAWA SA AKIN… HINDI PA AKO ANG NANANALO.
May hindi ka pa alam, Liana. Ang huling salitang iyon ni Adrian ang tumimo sa dibdib ko na parang malamig na karayom. Hindi siya sumigaw. Hindi siya nagmakaawa. Mas nakakatakot ang kalmadong galit niya. Tahimik ang hallway. Naroon pa rin…
IPINANGANAK KO ANG ISANG ANAK NA BABAE, AT SA LOOB NG 10 TAON AY TINALIKURAN KAMI NG PAMILYA NG ASAWA KO… NGAYONG SILA’Y TUMANDA AT NANGHINA, PINAPILI AKO NG ASAWA KO: PAUWIIN ANG SARILI KONG INA O TANGGAPIN SILA SA AMING BAHAY KINABUKASAN, BINUKSAN ANG PINTO… PERO WALA NA KAMI.
Patuloy ang pag-ugong ng makina ng truck habang palayo kami nang palayo sa dating bahay na minsang tinawag kong tahanan. Hindi ko alam kung saan eksaktong hahantong ang desisyong iyon, ngunit sa unang pagkakataon sa loob ng sampung taon, ang…
End of content
No more pages to load